Stärk romska kvinnors organisering och ta tag i de hatbrott som har antiziganistiska motiv. Det är några av de rekommendationer som 26 romska kvinnor tog fram under en konferens som förra veckan anordnades av Kommissionen mot antiziganism.
Romska kvinnor upplever dubbel diskriminering – både för att vi är kvinnor och för att vi är romer. Den drabbar oss när vi handlar mat, tankar bilen eller går till läkaren. Det handlar om situationer som måste fungera för att vår vardag ska gå ihop och som är tämligen oproblematiska för majoritetsbefolkningen. Den diskriminering som vi erfar dagligen får allvarliga konsekvenser för vår hälsa och visar med all önskvärd tydlighet hur ojämlikt vårt samhälle fortfarande är.
Vi utsätts också för diskriminering i arbetslivet, i möten med myndigheter och när vi utbildar oss. Antiziganismen, den särskilda rasism som riktas mot romer, är utbredd och slår hårt mot romska kvinnors rättigheter.
För att romska kvinnors rättigheter ska förverkligas måste våra röster bli hörda av dem som har makten att undanröja de hinder vi möter i vår vardag. Trots att vi verkar för romers rättigheter inom skolan, i kvinno- och tjejjourer och hos myndigheter, fattas det beslut som rör oss och våra liv utan att vi tillåts vara experterna. Det här är den främsta anledningen till att antiziganismen fortgår.
Under den konferens som Kommissionen mot antiziganism anordnade förra veckan, beslutade vi därför att gemensamt höja våra röster. Vi kom fram till fem rekommendationer som vi som romska kvinnor anser kan motverka den antiziganism som möter oss:
Stärk romska kvinnors möjligheter till organisering
Romska kvinnor måste få fler resurser för att få bättre förutsättningar att organisera sig. Det handlar om egenmakt och att vi ska ha tolkningsföreträde i frågor som rör oss. Dessutom bör regeringen konsultera romska kvinnor i samband med att Sverige rapporterar till FN och Europarådet om hur landet lever upp till minoriteters och kvinnors rättigheter. Vi uppmuntrar dessutom etablerade civila organisationer för kvinnors rättigheter att samarbeta med romska kvinnor och deras organisationer.
Särskilda insatser mot hatbrott mot romska kvinnor
Romska kvinnor upplever att de offentliga rummen är otrygga platser. Vi kan utsättas för våld eller hot om våld i kollektivtrafiken, i parken eller på väg hem från jobbet. Därför kräver vi särskilda insatser hos polisen och Brottsförebyggande rådet för att förebygga antiziganistiska hatbrott mot kvinnor.
Resurser för att revitalisera språk och kultur
Den antiziganistiska historia som svenska staten står på har fått enorma konsekvenser och är en förklaring till varför många av oss befinner oss i en ojämlik position. Vi är många som har förlorat vårt språk och vår kultur. Vi kräver därför kompensatoriska åtgärder från regeringen för att stärka romers kultur och språk.
Särskilda insatser för att förebygga diskriminering inom socialtjänsten
Historiskt sett har tvångsomhändertaganden av romska barn varit en del i den assimileringspolitik som har bedrivits i Sverige. Även i dag rapporterar romska familjer om upplevd diskriminering i samband med att socialtjänsten fattar beslut i ärenden som rör lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Detta är ett mycket komplicerat fält som kräver särskilda insatser av Socialstyrelsen och kommunerna. Det är viktigt att romska kvinnor är med och utformar hur sådana insatser skulle kunna se ut.
Särskilda insatser mot diskriminering i arbetslivet
Romska kvinnor upplever diskriminering inom arbetslivet. En del av oss döljer därför vår identitet för att inte bli av med jobbet eller för att undgå trakasserier. Här behövs tydligare insatser från till exempel Diskrimineringsombudsmannen, som signalerar att det inte får förekomma diskriminering och trakasserier på våra arbetsplatser.
Privilegiet att gestalta hur vardagen ter sig har historiskt inte tillfallit romska kvinnor. Det är nu hög tid att ändra på detta. Det handlar ytterst om makt och omfördelning av den. Våra röster måste spela roll. Först då har vi tagit ett första steg för att förverkliga romska kvinnors rättigheter.
Miranda Voulasranta, människorättsexpert på internationella romska frågor
Diana Nyman, ledamot i Kommissionen mot antiziganism
Soraya Post, ledamot i Kommissionen mot antiziganism (deltog ej på konferensen men skriver under artikeln i sin helhet)
Heidi Pikkarainen, huvudsekreterare i Kommissionen mot antiziganism
Angelika Wiszniewski, medlem i romska kvinnoföreningen Trajosko Drom
Angelina Dimiter-Taikon, förstelärare
Anita Lindgren, romsk aktivist
Annlouise Krantz, ordförande i föreningen Lattjo Drom
Dzuliana Bobowicz, medlem i Romarådet i Helsingborg
Eleonor Frankemo, producent
Ivanka Stan, brobyggare på Arbetsförmedlingen i Helsingborg och medlem i Romarådet i Helsingborg
Jasmin Ramenson, medlem i Romarådet i Helsingborg
Jaquline Frankemo, medlem i föreningen Lattjo Drom
Jenni Acar, säljare och romsk aktvist
Linda Turilow, medlem i romska kvinnoföreningen Trajosko Drom
Marika Kaj, romsk aktivist
Marita Martinelle Taikon, sekreterare föreningen RUNG – Resande, ung, ny och gammal, Västergötland
Regina Lindberg, brobyggare i Luleå Kommun
Rosita Grönfors, ordförande i Internationella Romska och Resande kvinnors forum
Sabina Hagert, styrelseledamot i Romani kvinnans rätt i samhället
Silvia Mutto, vice ordförande i romska kvinnoföreningen Trajosko Drom
Sima Ericsson, romsk aktivist
Sunita Memotivic, juridikstuderande
Suzana Aziri, student och romsk aktivist
Tanja Hagert, ordförande i föreningen Romani kvinnans rätt i samhället och brobyggare i Luleå Kommun
Åsa Trollälven, ordförande i föreningen RUNG – Resande, ung, ny och gammal Västergötland.
Debattartikel, publicerad i Expressen 15/6-2015