Sverige har en lång historia av fördrivningar och kränkningar av romer. Låt inte historien återupprepas, skriver Thomas Hammarberg, ordförande för Kommissionen mot antiziganism, som själv bevittnade den nyligen genomförda avhysningen av romer i Högdalen.
Natten innan en avhysning av romer i ett skogsparti utanför Högdalen skulle verkställas, utbröt en svår eldsvåda i några skjul. Förödelsen var omfattande. Många blev svårt brandskadade. Flera traumatiserades. Kläder, viktiga papper och insamlade pengar brann upp eller sargades. Jag var där timmarna efter branden. Såg ödeläggelsen och chocken bland de personer som var kvar. De var inte i stånd att flytta.
Ändå stod beslutet om att sätta in en massiv polisaktion fast – att köra bort romerna och riva ned skjulen. Ett hundratal poliser hade mobiliserats mot de omkring 60 romer, de flesta kvinnor, som inte gjorde det minsta motstånd när de brutalt kördes iväg – utan att få ta med sig vare sig resväskor eller andra personliga tillhörigheter. De informerades om att de måste betala en avgift på cirka 600 kronor vardera till Kronofogden, ett belopp som givetvis upplevdes som väldigt högt utifrån deras ekonomiska situation. Det är min mening att polisaktionen var brutal och omotiverad. Den gick långt utöver vad som kan anses vara berättigat.
Jag är ordförande i den av regeringen tillsatta Kommissionen mot antiziganism. Vi har ett brett uppdrag för att riva många av de strukturella och rasistiska hinder som romer möter i sin vardag. Det handlar i korthet om att vi ska säkerställa att de existerande myndigheterna gör vad de borde göra för att romer ska leva ett liv utan antiziganism. Redan nu kan jag konstatera att polisen är en av de myndigheter som kommissionen särskilt kommer att fokusera på. Vi har redan påbörjat vårt arbete genom att agera i konkreta fall som förefaller ha antiziganistiska inslag.
En länspolismyndighet publicerade till exempel på sin hemsida ett signalement på en person med beskrivningen att denne hade ”romskt utseende”. Kommissionen har begärt förklaring av de ansvariga, informerat medier och följer upp polismyndighetens svar genom att ställa ytterligare frågor till Rikspolisstyrelsen. Vi är också i färd med att analysera Skånepolisens agerande i samband med den omfattande kartläggning som Dagens Nyheter skrev om för ett år sedan samt de olika tillsynsorganens utlåtanden. Fokus för vår analys blir den antiziganistiska aspekten och om verkligt ansvar har utkrävts.
En vanligt förekommande uppfattning och en grogrund för antiziganistism såväl historiskt som i dag är att romers situation är mer eller mindre självförvållad, eller till och med självvald. Den vitbok som regeringen presenterade i våras visar med all önskvärd tydlighet att det är staten och kommunala förvaltningar som historiskt har svarat för att bygga upp och bekräfta fientliga uppfattningar om romer. Vi vet att romer i Sverige har utsatts för registrering, sterilisering och fördrivning från kommun till kommun. Att de inte har fått tillgång till skola, arbetsmarknad och att de förbjöds att komma innanför landets gränser, inte minst mitt under brinnande världskrig då romer utsattes för Förintelse. De repressiva åtgärderna mot romerna är ofattbart omfattande och motiverades många gånger utifrån den seglivade föreställningen att romer har skuld till sin egen situation.
Det är anmärkningsvärt att den antiziganistiska historien i Sverige har en dagsaktuell spegelbild. Den aktuella länspolismyndighetens publicering bidrar till att sprida en stigmatiserande uppfattning om att alla romer ser likadana ut och bör bli föremål för misstanke om brott. Avhysningen i Högdalen bidrar till att fördriva romer och utestänga dem från rimliga levnadsförhållanden. Det är uppenbart att fördrivningen försätter romerna i en än mer utsatt situation och den aktuella polisaktionen bekräftar romers erfarenheter och känsla av att leva i en fientlig omgivning.
Den senaste tiden har jag gång efter annan hört en körsång av sällan skådat slag. Flera stämmer in och påtalar att den diskriminering och särbehandling som romer utsätts för i bland annat Rumänien är oacceptabel och en förklaring till att personer söker sig till Sverige. Är det då rimligt att Sverige fördriver romer och skickar dem tillbaka till länder där vi vet att de utsätts för systematisk förföljelse och diskriminering? Med vilken trovärdighet kan vi kritisera andra länders behandling av romer när polismakten i Sverige i dag verkställer politiska beslut som kränker romers rättigheter? Det här ger oss anledning att på allvar reflektera över dagens diskriminerande strukturer som speglas i Sveriges antiziganistiska historia. Låt oss inte återupprepa den.
Debattartikel prublicerade i SVD torsdag den 11 september 2014
THOMAS HAMMARBERG
Ordförande i kommissionen mot antiziganism