Satsning på kommuner och regioner utanför förvaltningsområdena

–Bara några decennier tillbaka är historien grumlig, grå och mörk. Vi har fläckar, händelser och människor vi inte vill prata om, men det finns möten som har gjort intryck på mig, till exempel med personer som inte fick tala sitt språk i skolan –för dem är såren fortfarande djupa. Ett nära exempel är min mammas bakgrund inom den samiska kulturen, en bakgrund hon aldrig erkände  – hon ville aldrig prata om att hon var halvsame och bortadopterad.

Eva beskrev konferensen som en viktig del i kunskapsspridningen och i hur tjänstepersoner bemöter människor som är nationella minoriteter.

–Underskatta inte ert uppdrag. Det spelar ingen roll hur många personer det rör sig om, vi behöver lyfta de nationella minoritetsfrågorna, inte gömma dem. Välkomna till en livsviktig konferens.

Cirka ett femtiotal tjänstepersoner från Kronobergs, Jönköpings, Värmlands, Blekinge, Kalmar, Västra Götalands och Hallands län deltog i konferensen. Trots vissa framgångar för minoritetspolitiken nationellt har frågan inte riktigt fått fäste i södra delen av landet. Sanna Rantamäki från Länsstyrelsen Stockholm, projektledare för en större satsning på kommuner och regioner utanför förvaltningsområdena, berättade om bakgrunden till konferensen.

–Vi ser inga tydliga framsteg inom minoritetspolitiken efter 2019, främst för kommuner och regioner utanför förvaltningsområdena. Många uppger att de saknar resurser och kunskaper för att komma igång. Det finns därför ett behov av att stötta kommuner och regioner utanför förvaltningsområdena. Lagen är okänd och kunskapen om nationella minoriteter är ganska okänd. Den här konferensen är det första startskottet.

Många talare stod på programmet, Jaqueline Eejkestorm från Länsstyrelsen Kronoberg som också bidragit till konferensen, berättade om sin roll som MR-strateg på myndigheten, Malin Langenfors från Länsstyrelsen Stockholm om uppföljningsmyndigheternas uppföljningsuppdrag, Ellen Omma om Sametingets verksamheter och uppdrag och Karin Skoglund om webbplatsen minoritet.se. Cecilia Ramqvist från Sveriges kommuner och regioner föreläste om ett rättighetsbaserat arbetssätt.

–Vi finns som ett stöd i mänskliga rättighetsfrågor, vi har bland annat en webbutbildning om mänskliga rättigheter och har tagit fram en MR-plattform för policy- och verksamhetsutveckling.

Även Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor fokuserade på ett rättighetsbaserat arbetssätt. Anna Ivarsson och Dharana Favilla berättade om myndighetens uppdrag att motverka rasism mot unga samer och antiziganism mot unga romer. På deras webbplats finns en sammanställning med material och verktyg för att arbeta med ungas delaktighet och inflytande.

Karl-Gustav Bartoll från Region Jönköping berättade om nätverket Regionsamverkan nationella minoriteter där regioner stöttar varandra i arbetet med nationella minoriteter.  Han uppmanade alla regioner att gå med i nätverket och samverka.

Efter lunch stod konsulten Lejla Mundzic från företaget Emerga för en fördjupning om rättighetsbaserat arbete.

–Mänskliga rättigheter finns överallt. Det är ni som kan skapa skillnad, det är vad ni gör i det dagliga som spelar roll. Vi ska arbeta med rättigheter, inte behov. Vi ska se människor som experter på sina egna liv. Individen ska inte anpassa sig – det är vi som ska anpassa våra verksamheter. Man kan koka ner det till två grundläggande frågor: Vilka finns vi till för? och Vilka riskerar vi att exkludera?

Dessa frågor fick deltagarna senare arbeta vidare med i en workshop. Under eftermiddagen diskuterade också en panel olika lärande exempel. Som avslut på diskussionen fick de skicka med varsitt konkret tips till deltagarna för arbetet med nationella minoriteters rättigheter.

Heli Villanen från Gislaveds kommun ville lyfta ett positivt perspektiv.

–Vi har talat mycket om diskriminering, minoritetsstress med mera, men vi ska inte glömma att också tala om minoritetsglädje.

Lejla Mundzic tyckte att det var viktigt att arbeta med kommunikation om de nationella minoriteterna på olika sätt.

–Engagera kommun- och regionledningen. Frågan om nationella minoriteter måste finnas där, sa Karl-Gustav Bartoll.

Mujo Halilovic från Romskt informations-och kunskapscenter i Malmö betonade vikten av att arbeta med tillit och kommunikation.

Sanna Rantamäki är nöjd efter konferensen, intresset för att delta var stort och många uttryckte att programmet var en givande kompetenshöjning.

–Vi vet att förutsättningarna, behoven och kapaciteten ser olika ut i alla kommuner och regioner i Sverige. Kunskaper och resurser saknas och det är svårt att komma i kontakt med representanter från de olika minoritetsgrupperna. Trots det upplever vi att kunskapen till viss del finns hos kommunerna och regionerna, men de behöver stöd för att komma igång och hur de ska arbeta och det är där vi kan komma in och stötta.

KARIN SKOGLUND