80-tal kommuner i samisk äldreomsorgskonferens

Konferensen i Arvidsjaur samlade ett 80-tal delegater, alla med någon roll i den samiska äldreomsorgen. I dag finns ett språkproblem och syftet med tipsen var förstås att göra omsorgen bättre för samer.

– Konferensen behövs verkligen. Det är så viktigt att våra äldre får en bra omsorg och att vi lyfter förståelsen bland vår personal, säger Christina Sundqvist samisk samordnare på Arjeplogs kommun och en av arrangörerna på konferensen.

Det stora problemet är att hitta samisktalande personal till äldreomsorgen – trots att lagen kräver det.

I Sverige finns ett system med förvaltningsområden. Kommuner med inslag av en viss minoritet kan få pengar av staten för att jobba hårdare mot dessa minoritetsgrupper. Samiskan är ett minoritetsspråk och 25 förvaltningskommuner ingår i det förstärkta stödet.

Minoritetslagen som de ska leva upp till är tydlig. Det heter att den som tillhör en nationell minoritet har rätt till service och omsorg ”till väsentlig del” på sitt modersmål. Det är alltid fint om en anställd kan hälsa på samiska, men det räcker inte.

Den äldre ska också ha rätt till sin samiska kultur.

– Det är jättesvårt att få tag på personal som kan samiska. Det är likadant nästan överallt, inklusive min hemkommun Arjeplog. Vi har ordnat det så att en person som pratar pitesamiska kommer förbi och bara samtalar med de äldre. Det är den ambitionen som vi försöker lyfta här på konferensen, säger Christina Sundqvist.

Socialstyrelsen gör vartannat år en enkätundersökning bland förvaltningskommunerna för att se hur de jobbar. 2023 års undersökning är inte klar men några smakprov presenterades på konferensen.

Av de 25 samiska förvaltningskommunerna som får pengar hade 19 svarat.

Av de som svarat är det fler kommuner som inte erbjuder omsorg med språkkunnig personal än kommuner som gör det.

I uppdraget till förvaltningskommunerna ingår att undersöka behovet av äldreomsorg på samiska och behovet av samiska kulturinslag. En tredjedel gör inte det.

Katarina Popovic är samordnare av nationella minoriteter på Socialstyrelsen.

– Det är många som inte kartlägger sin personals språkkunskaper i minoritetsspråk. Det är ett problem! säger Popovic och fortsätter:

– Om man inte vet vilket behov som finns så är det svårt att planera verksamheten och matcha insatsen. Vi upplever att det är den springande punkten och en förklaring varför det inte fungerar optimalt i dag, säger Popovic.

Skulle det bli en bättre samisk äldreomsorg om man kartlade behoven?

– Det skulle i alla fall visa sig vilka behov som finns och man skulle kunna se om insatserna är tillräckliga. Vi skulle få ett bättre kunskapsläge, säger Popovic, en av föreläsarna.

Christina Sundqvist från Arjeplog håller med:

– Fångar man inte in behoven så kan man ju inte heller se hur man måste jobba för att bli bättre. Man kan bli mycket bättre ute i förvaltningskommunerna.

Minoritet.se har pratat med representanter för ett tiotal olika samiska förvaltningskommuner med frågan om man verkligen kan erbjuda samiskspråkig äldrevård till väsentlig del.

Det visar sig att alla försöker men att svaret för det mesta ändå är ”nej”. Bara få kommuner kan ge äldrevård på samiska, trots lagens bokstav. Några förklarar att de inte har personal, andra att de inte behöver eftersom de inte har några samiskspråkiga äldre just nu. 

Några exempel:

Umeå har en ambition att 2024 öppna en samisk äldreavdelning. Faktum i sammanhanget är att ambitionen var att öppna redan våren 2023, men att man då inte klarade av det. I dag gör man i stället utflykter till ett samiskt kulturhus.

På Doroteas webbplats kan man få allt text om äldreomsorg översatt till samiska med ett enkelt klick, men det visar sig att ingen i omsorgen pratar samiska – trots att det heter att den har ”samisk profil”. Man kan däremot dricka kaffe ur kåsa, se på samiska nyhetsprogram på tv och låna samiska böcker.

Jokkmokk, Gällivare och Arjeplog är tre andra kommuner där man på olika sätt brottas med problemen att anställa samisktalande personal.

Även Arvidsjaur, arrangören av konferensen, har svårt att täppa till behovet:

– Vi har, vad jag känner till, en samisktalande sjuksköterska och vår samiska koordinator som kan språket. Vi behöver nu kartlägga personalen för att kunna rikta utbildningsinsatser. Vi behöver också veta vilka behov de äldre i kommunens omsorg har. Det är två uppdrag jag tar med mig härifrån, berättar Margareta Persdotter, äldreomsorgschef Arvidsjaur.

De 25 samiska förvaltningskommunerna har varit med olika länge och hunnit olika långt. Några är nytillkomna, andra på väg in i gruppen. Delegationen från Sundsvall konstaterar att de så sent som 2018 antogs och att de fortfarande har mycket att lära:

– Vi är här och vi lär oss. Vi vet inte hur många samer det finns i Sundsvall och vi har verkligen inte kommit lika långt som i arbetet med den finska minoriteten. Det som slår oss här är att kulturen spelar stor roll för vårt arbete, berättar Cecilia Moberg och Minna Suhonen och fortsätter:.

– Det kräver respekt att veta vad man ska göra och noggrannhet så att man ser individen i varje möte. Här lyssnar på andras idéer och knyter kontakter, säger Moberg.

Konferensen om samisk äldrevård var den andra i ordningen. Enligt arrangören är den planerad att följas upp om cirka två år.

ANDERS BOSTRÖM