"Våga prata med människor, använd de lokala förutsättningarna"

– Det är viktigt att jobba brett med information om vad biblioteken har att erbjuda Till exempel genom sociala medier, eller att ringa upp eller mejla personer som visat intresse, prata med folk som kommer till biblioteken. Skaffa ett kontaktnät av personer lokalt.

– Vi har testat fikastunder på finska på flera av biblioteken i Borås, för att erbjuda möjligheten att under avslappnade former tala språket med personer utanför den egna familjen.

– Vi har bokcirkel med böcker på lättläst finska för dem som vill träna på att läsa finska och på så sätt erövra eller återerövra språket.

Åsa- Maria är mångspråksbibliotekarie med särskilt fokus på nationella minoriteter, på stadsbiblioteket i Borås. Dessutom är hon kontaktperson för Svensk biblioteksförenings medlemsnätverk, Expertnätverket för, med och om nationella minoriteter och urfolket samerna.

Borås kommun, där har ungefär var tionde invånare finsk anknytning. På femtio-sextio- och sjuttiotalet kom finska arbetare, majoriteten kvinnor, i horder från Finland till textilfabrikerna i Borås. Det berättas att på den stora fabriken Algots talades det bara finska bland arbetarna. De flesta som rest hit blev kvar, och har nu barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

– Men att föra vidare språket i generation på generation, är väldigt svårt, konstaterar Åsa–Maria Berg Levinsson.  Ett nyvaknat intresse märks idag hos den yngre generationen och samtidigt har biblioteken ett revitaliseringsuppdrag. Så hur gör man?

– Vi började i våras med en turné på våra olika bibliotek i kommunen, till exempel i samhället Fristad, och bjöd in till fika för finsktalande. Vi talade om böcker och visade på det vi har att erbjuda. Det resulterade i en lättläst bokcirkel på just Fristads bibliotek.

Deltagarna, mellan tre och sju personer, kan tala språket men är kanske inte så bra på att läsa, men vill lära sig.

– Vi läser högt tillsammans och använder oss av texter som finns både på svenska och finska, eller texter med bildstöd, som serier. Vi har läst Rainer Pakkinens Älskade mamma/Äiti kulta och Alice Osemans seriebok Heartstopper i finsk översättning. Just nu läser vi Marianne Haapojas bok Monta oksaa/Många grenar.

– För övrigt har vi en vanlig finsk läsecirkel och en kreativ skrivarcirkel en gång i månaden.

Åsa-Maria själv har inte finska som modersmål. Hon är finlandssvenska och har nu bott i Sverige i 15 år. Finska lärde hon sig under uppväxtåren, vilket inte är någon självklarhet som finlandssvensk, trots obligatorisk undervisning. Nu vill hon gärna behålla sina kunskaper. Hon har även ett par kollegor som talar finska. Men att ha personal med kunskaper i minoritetsspråk får inte vara villkoret för revitaliseringsarbetet, menar hon,

– V i kan inte räkna med att personal skall kunna minoritetsspråken. Det får inte låta oss hindras. Det är så mycket vi kan göra ändå.

Det gäller att fånga upp besökarna när de kommer och tittar i hyllan för minoritetsspråk till exempel. Eller skapa kontakt med familjer när de kommer för att få barnets fyraårsbok på sitt minoritetsspråk.

Visa vad biblioteket har att erbjuda.

Och Borås stadsbibliotek har mycket att erbjuda. En stor avdelning med böcker om minoritetsspråken och väl tilltaget även med böcker på alla språk. Speciellt en stor finsk avdelning, eftersom Borås är ett finskt förvaltningsområde.

Åsa-Maria Berg Levinsson ser att det finns många möjligheter för biblioteken att hjälpa till att hålla minoritetsspråken levande.

– Våga prata med människor. Använd de lokala förutsättningarna, finns det ett gäng som vill ha bokcirkel, ha en bokcirkel. Tänk lokalt och socialt.

BITTI INGEMANSSON