Rosh hashana – det judiska nyåret välkomnas med bön, mat och mycket mat

Rosh Hashana varar i två dagar och är en tid då judar gör en “själens räkenskap”. Det är en tid för var och en att fråga sig själv hur man agerat mot sina medmänniskor och mot gud och att be dem man på olika sätt sårat om ursäkt.

Rosh hashana är i högsta grad en familjehögtid. Familjer samlas, alla generationer ska få plats runt matbordet. Men sättet hur man firar Rosh hashana har förändrats. Det brukar sägas att där det finns två judar finns det åtminstone minst tre åsikter. Detsamma kan man säga om sättet att fira det judiska nyåret.

Noa och Carmelo förvandlar sitt videoproduktionsbolags arbetsplats till ett matrum med plats för åtminstone tjugo personer. Hit kommer deras vänner, judiska ungdomar som i många fall känt sig långt från judendomen men som nu hittat tillbaka utan att för den skull köpa hela det judiska paketet. Carmelos och Noas arbetskamrater och andra icke-judiska vänner är självklart också välkomna till den utvidgade familjen.

Att högtidlighålla Rosh hashana betyder lite olika saker för Noa och Carmelo. Spelar religionen någon roll eller är det traditionen som är viktigast?

- Det är en komplex fråga. Var går gränsen mellan dem? Det spelar egentligen ingen roll. Jag värderar traditionerna högt. De gör något för själen utöver det vardagliga, de adderar något stämningsfullt till livet, säger Carmelo.

- Om jag måste välja säger jag att traditionerna är viktigare. Om traditioner är det som krävs för att vännerna ska samlas så är traditionen viktig, men inte i sig själv. Men det är mysigt med bönerna och sångerna även om jag inte deltar i dem, säger Noa.

Vad betyder då Rosh hashana för er?
- Det är som en liten uppvärmning inför Jom kippur (försoningsdagen). Dygnsfastan under Jom Kippur gör att jag koncentrerar mig på vem jag är som person, säger Carmelo.

- Rosh hashana betyder inget speciellt. Jom kippur däremot påverkar mig, då finns det tid att tänka eftersom gudstjänsten är lång och tråkig, säger Noa.

Carmelo går, i mån av tid, till synagogan inför Rosh hashana. Han och en del av den övriga utvidgade familjen besöker då den ortodoxa synagogan som ligger ett stenkast bort från arbetsplatsen. Noa kan tänka sig att följa med för att lyssna på shofarblåsningen (ett vädurshorn, vars ljud ska väcka människor till eftertanke). Efteråt går de alla hem till måltiden.

Som vid många, för att inte säga de flesta, judiska helger står maten i centrum. Ett vanligt skämt som brukar inleda måltiden är: våra fiender försökte förgöra oss, vi slog tillbaka, låt oss äta.
Traditionellt serveras en måltid bestående exempelvis av gefilte fish (fiskbullar) hönssoppa med nudlar och kyckling. Men traditioner förändras i takt med tidsandan, idag är det självklart med vegetariska- och/eller vegan alternativ.

Carmelo och Noa lägger mycket tid på maten. De tillagar en trerätters middag där allt görs från grunden. Inför måltiden mejlar de ut en egendesignad och språkligt innovativ meny till middagsgästerna. Förutom de traditionella tillbehören äpple och honung serveras dessutom hembakade munkar, sallad, hembakat bröd med röror och högrevsgryta. Under måltiden läser man böner och sjunger.

- Det religiösa överlåter vi åt några av våra vänner som är kunniga, säger Noa och Carmelo.

Under middagen håller någon en dvar tora, tolkning av en text ur Toran (de fem Moseböckerna).

- Då diskuterades det om allt möjligt, högt som lågt. Vi kan bli sittande fram till fem på morgonen, säger Noa.

- Det roliga är att det finns ett intresse bland dem vi känner att delta och att alla är här frivilligt, ingen tvingar en att komma. Vi är nästan som en liten församling. Det är samma gäng som kommer hela tiden, även när vi med jämna mellanrum träffas för att välkomna sabbaten på fredag kväll, förklarar Carmelo.

Och härmed tillönskas alla Shana Tova u´Metuka – ett gott, sött år.

JOHN GRADOWSKI