Nästa generation renskötare i Tornedalen

-Porot ei ymmärrä ruottinkieli, renarna förstår inte svenska, brukade Moffa säga, berättar Ebba med ett leende och fortsätter:

-Ska du vara aktiv är det bara att du lär dig, sa Moffa.

Vasikkavuoma finns en bit från Erkheikki och Juhonpieti byar i Pajala kommun. Det är Nordens, möjligtvis Europas största slåttermyr. Den betraktas som en kulturhistorisk skatt med stor biologisk mångfald avseende mossor, växter och fåglar. Myren ingår i EU:s nätverk av värdefull natur, Natura 2000-område, som år 1997 också blev ett naturreservat. Ebba har i flera somrar slagit hö på myren och inom familjen har de någon hektar lite bortom synhåll från grillplatsen intill övernattningsstugan.

-Höet slås och sätts i hässjor för att torka, säger hon och fortsätter:

- Man hinner tänka mycket när man håller på och det är härligt att man får vara ute. I effektiv tid får man nog hålla på i två veckor för att slå området, berättar Ebba.

Under samtalet som pågår invid den stora myren berättar Ebba om hur morföräldrarnas hem och renskötselns miljöer innehållit mycket meänkieli, Ebba berättar att hennes föräldrar inte pratat meänkieli med henne och hennes syskon,

-Det har som blivit ett generationshopp med språket, så jag har lärt mig meänkieli av moffa fast mamma vuxit upp med språket och förstår allt.

Renvallaren Dina och Ebba har följt varandra i tio år och allt eftersom Ebba lärt sig mer om renskötseln har Dina också fått hänga med i utvecklingen. Att tillbringa tid i skogen med familj, vänner och renarna är något som varit en stor del av livet så länge Ebba kan minnas,

-Den energin jag får av att arbeta med renarna och vara en del av samspelet med renarna och renskötarna, den fina sammanhållningen och goda stämningen som vi i Sattajärvi Sameby har på våra gärden, är guld värd berättar hon och fortsätter,

-Från att jag var jätteliten har jag följt varenda steg Moffa tagit, han har alltid varit min förebild och en dag ska jag bli som honom.

Myrslåttern har i många år varit en del av renskötseln, eftersom höet bidrar med god och skonsam näring till renarna. 

-Myrslåtter är inte hjärnkirurgi, men man måste veta hur långt ner man ska slå för att inte skada mossan och marken.

-Renen föredrar myrens hö som har bättre näringsvärde än ängshö, där kan det finnas timotej t.ex. som kan leda till våtbuk berättar Ebba Finnholm. Hon konstaterar att myrslåttern är en del av det kulturella arvet och exemplifierar att,

-Höet ska göras i Heinäkuu.

Heinäkuu betyder hö-månaden på meänkieli och finska och syftar på juli månad.

-Det är som en del av det kulturella dna:t, säger hon.

Ebba Finnholm konstaterar också att det finns en kunskapsbrist i landet, särskilt söderut, då det är många som tror att det bara är samer som har renar,

-Man måste skrika jättehögt för att vi ska höras här uppe, tillägger Ebba medan hon kallar in Dina som sprungit iväg på spången som går över myren.

Kunskapsbristen får (och har fått) konsekvenser bland annat vad gäller representation i samråd, men i höst deltar Ebba på Mänskliga rättighetsdagarna i Helsingborg 23-25 november, som representant för tornedalska renskötare i koncessionssameby. Hon påpekar hur tornedalingar, kväner och lantalaiset har haft renar i urminnes tider, något som bevisats av sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, lantalaiset och kväner och avslutar,

-Tack vare Moffa går jag med ryggen rak och är stolt över att vara en tornedalsk renskötare med mycket av meänkieli i behåll.

LINNEA HUHTA