Sverigefinsk mötesplats i Malmö sedan 1970-talet

–Föreningen bildades 1977 i Rosengårds centrum, då hade det pratats en tid om att bilda en finsk förening eftersom det bodde många finländare i Malmö på den tiden, men alla var inte pigga på att vara öppna med sin finska identitet, berättar Liisa Anneberg, seniormedlem i föreningen.

Det är en av årets varmaste dagar och Liisa, Taru med sin dotter Emma Jansson och Lauriina Pernu har sökt skugga i Slottsträdgårdens café i Malmö. Det är skolavslutningstider och Emma kommer direkt från sin. Emmas mamma Taru Viinikainen, vice ordförande har bott i Malmö i 18 år och varit engagerad i Malmö Suomi lika länge. Hon knyter an till Liisas beskrivning av finländare i 1970-talets Malmö.

–Numera är det annorlunda. Många finländare och sverigefinnar är stolta över sitt ursprung. Om fyra år firar vår förening 50 år. Vi är glada att vi ökat vårt medlemsantal till 111 medlemmar, vi har redan fått 30 nya medlemmar i år och för första gången har vi fler medlemmar som är barn och vuxna än pensionärer. Vi har också en yngre styrelse, vilket kanske inte är så vanligt bland sverigefinska föreningar.

En gång i tiden hade föreningen mer än 200 medlemmar, påpekar Liisa, men det är inte medlemsantalet som är det viktiga utan att aktiviteterna som anordnas har deltagare och besökare, menar Taru.

–Vi gör vanliga saker som alla gör, någon får en idé och så spinner vi vidare på den. Det kan vara en bokcirkel, vandring, paddla SUP, gå på teater eller film. Vi utnyttjar också de evenemang som staden eller andra redan anordnar, berättar hon.

Andra aktiviteter har varit bland annat vinprovning, julfest och valborgspicknicken som föreningen har genomfört i 10 år nu. De firar självständighetsdagen och Sverigefinnarnas dag tillsammans med Malmö stad. Föreningen har en aktiv seniordel som har aktiviteter dagtid och en barngrupp med olika aktiviteter.

–Det blir en möjlighet för sverigefinska barn i Malmö att träffa andra barn med finsk bakgrund. Stadens saknar finsk skola, men har en finsk förskoleavdelning, säger Taru.

Föreningens aktiviteter är öppna för alla, även för de som inte talar finska och för familj och vänner.

–Det är ett sätt att få nya vänner för både vuxna och barn, ett sätt att umgås och prata finska –eller inte – om man inte kan eller vill, fortsätter hon.

Lauriina kom till Malmö för att studera och hon blev styrelseledamot i Malmö Suomi efter ett valborgsfirande.

–Jag var med i valborgspicknicken och blev nyfiken på styrelsearbetet. Jag har varit aktiv i olika föreningar under studietiden, men jag hade inte hittat andra finska grupper i Malmö och kände mig ganska ensam. För mig är det viktigt att kunna prata finska med andra, säger hon.

–Ju äldre man blir, desto viktigare blir det, menar Liisa,

Ett familjeläger vid havet i Båstad är precis över. Lägret genomfördes av Södra Sveriges Distrikt för sverigefinska föreningar.

–Vi hade vattenkrig och bakade finska piroger, berättar Emma.

Liisa visar en helsida från lägret i tidningen Ruotsinsuomalainen med bilder på mycket bad, yoga och bakning.

Föreningen sitter med i Malmö stads dialoggrupp för stadens arbete med finskt förvaltningsområde.

–Vi har ett bra samarbete med Malmö stad där vi har varit med och påverkat flera beslut och stadens inriktning på arbetet.

Numera finns det till exempel på gång ett äldreboende med finsk profil, det finns en finsk förskoleavdelning och finskundersvingen i förskoleklass som Malmö stad tog bort 2020, lyckades föreningen få tillbaka efter påtryckningar. De har också sett till att modersmålsundervisningen i finska är det dubbla, 2 h i veckan.

–Men det viktigaste beslutet vi har varit med och påverkat är att Malmö stad blev en del av finskt förvaltningsområde 2015, säger Taru.

KARIN SKOGLUND