Att skapa ett gott samarbete - samordnarens viktigaste uppgift

Minoritetsservice har precis flyttat till nya lokaler. Men de är gammal känd miljö för de flesta äldre  sverigefinnar i Borås. Här låg förr textilfabriken Erlabolaget och alldeles intill textilfabriken Algots. Båda är sedan länge nedlagda men under 1960-och 70-talet kom det mängder av finländare hit för att arbeta. På så vis fick textilstaden Borås en stor finskspråkig minoritet.
– Det är verkligen ett historiskt kvarter, säger Paula Wendell.

Som ung arbetade hon på Algots. Men sedan 1970-talet har hon jobbat med sverigefinska frågor på kommunen och i snart tio år som samordnare för finskt förvaltningsområde. Det har gått bra för Borås minoritetsarbete under den tiden. År 2012 utsågs staden till Årets sverigefinska kommun av Sverigefinländarnas delegation. Samma organisation gav 2018 kommunen ett hedersbevis för utmärkt minoritetsarbete.

Nu är Paula på väg att gå i pension. Egentligen har hon redan slutat, men hon finns kvar för att lotsa in sin nya kollega Jaana Isokoski på jobbet. Vi sitter i ett litet mötesrum tillsammans med Sari Sarhamo som är administratör för alla minoriteter på minoritetscentrum men som själv tillhör den sverigefinska minoriteten. Tillsammans pratar vi om vad som gjort att Borås stad lyckats så väl med sitt arbete med den sverigefinska minoriteten.

Det ringer i en mobil och Jaana ursäktar sig. Hon står i telefonkö för att boka tid på en annan myndighet åt två äldre sverigefinnar som inte talar svenska. Precis så ser samordnarens arbete ut. Det handlar om både högt och lågt, från det strategiska samordnandet i olika förvaltningar ner till det operativa arbetet med små behov hos enskilda. Även det är en nyckel till framgång säger Paula.
– I många kommuner har samordnaren bara det strategiska ansvaret. Vi har också det operativa och för mig är mötet och telefonsamtalet en kanal för att få veta vad sverigefinnar behöver.

Hon berättar att sverigefinnarna ofta är nöjda och sällan klagar. När de ringer är det för att de inte kan svenska och behöver hjälp med något. Men i samtalet kommer det fram annat, som att något inte fungerar och behöver rättas till.
– De formella samråden ger inte samma information som de här samtalen, säger Paula.
Det finns också en annan bonus.

– Är man bara strateg så är man en byråkrat. Men är du operativ är du medmänniska. Då litar sverigefinnarna på vad man gör, eftersom att man är med och hjälper dem.

Det finns många andra anledningar till framgångarna för Borås stad. En är att politikerna är eniga och står bakom det sverigefinska arbetet – oavsett färg och parti. Paula tror att anledningen är att det genom åren funnits flera politiker med finsk bakgrund. En annan är att också sverigefinnarna är eniga. De representerar olika föreningar i samråden men har ändå lätt för att arbeta ihop. 
– Jag vet att det är väldigt ovanligt att det är så. Det gör att det blir mycket lättare för kommunen att samarbeta med sverigefinnarna.

Att skapa ett gott samarbete ser Paula som en av samordnarens viktigaste uppgifter. Hon har försökt göra det genom att alltid lyfta sverigefinnarna som grupp, aldrig som enskilda föreningar. Så fort samrådet arrangerat något är alla föreningar med, och det är de som står som arrangör. Kommunen hålls i bakgrunden. Hon har också försökt förmedla till samrådsrepresentanterna att kommunen inte kommer ta dem på allvar om de inte är eniga.
Dessutom brukar besluten gå snabbt.

Paulas budget förvaltas av henne själv, tillsammans med samrådet beslutar hon om vad pengarna ska gå till. Då går det fortare än om alla önskemål först ska beredas, sedan lämnas in till en nämnd som därefter ska ta ett beslut.
– Många samordnare är bakbundna av politiken och får inte ta beslut. Men det är det du behöver för att kunna arbeta med minoriteter, våra sverigefinnar känner att de har verklig makt.

Varje år åker kommunens nya politiker, förvaltningschefer och nämndordföranden på en studieresa till Finland. Då får de se hur det är att vara en minoritet och hur Finland satsar på den svensktalande minoriteten.

På vilket sätt har sverigefinnar i Borås fått det bättre av ert arbete?
– Stoltheten har vuxit. Förr ville man inte prata finska men nu vill unga lära sig finska, de söker sina rötter. Och synliggörandet. En politiker sade till mig att han aldrig hört så mycket finska talas på staden som nu.
Jaana, som kom till Sverige för kärlekens skulle på 90-talet, fyller i:
– Det är fantastiskt vilken skillnad det är nu mot då. Identiteten och stoltheten är jätteviktig. 

Hon har ännu inte hunnit fundera precis på hur hon vill jobba när Paula slutar, annat än att hon ska fortsätta det arbete som påbörjats.
– Och så vill jag gärna få in mer barn och unga och träffa fler föräldrar, säger hon.

KARIN FINGAL